Piller för hela slanten

Från och med detta inlägg inleder vi med en färsk uppdaterad karta på hur långt vi kommit på vår resa. Håll till godo. (Klicka för förstoring)

Hej! Bilden ovan sammanfattar våra två senaste veckor ganska bra. Allt på bilden har vi fått utskrivet under denna tid! Vi har legat sjuka båda två i en ohygglig feber där symptomen bara avlöst varandra och läkarna som inte visste varken upp eller ner (och inte ens ville titta på Lindas kropp, hon är ju kvinna, och västerlänning dessutom!?) gav oss medicin med fler bieffekter än hjälpeffekter.
Vi har haft, bortsett från feber: Muskelvärk, röda utslag och rodnad, klåda, huvudvärk, ihållande illamående, yrsel och Linda hade blodiglar (INTE!) fast inget bitmärke. Men det var inte så noga(?), läkaren gissade mest på håll.

Men nog om det! Nu är vi friska igen. Vi fastnade som sagt lite längre än väntat i Cameron Highlands, inte det värsta stället att vara sjuk på men kalla nätter. Vi har iaf druckit vårt te och besökt våra plantager.

Nu är vi i Kuala Lumpur, närmare ekvatorn än vi någonsin varit vilket innebär tryckande värme som gör alla rörelser till en pärs! Men stan är kul och galen, uppdelad som alla andra malaysiska städer verkar vara, i Little India, Chinatown samt en nyare modernare del. Igår var vi uppe i KL Tower på 276 meters höjd och tittade på stan. Den var stor. Hehu. Vi har även haft en liten shopping spree på den indiska nattmarknaden och Victor har hittat sig en fin plånbok (se bild). Vi bor i Chinatown på ett väldigt bohemiskt ställe med coola dreadsmänniskor som dansar med VÄLDIGT höga knän och gärna röker samtidigt. Vi är mest på vårt rum och spelar yatzy ;) Ja juste ja, kanske ska vi nämna vår maxi-yatzytävling som pågår under hela resan - hittills är ställningen 33-24 till Linda. Den som vinner allt får ha Imre som slav en vecka när vi kommer hem. Visst Imre, vi litar på det?

Vi har nu köpt flygbiljetter till Borneo och har idag därför börjat äta malariatabletter, lariam är utbytta mot doxycycline. Efter alla skräckhistorier vi hört om det förstnämnda - psykoser, mardrömmar, kräksjuka och riktiga depressioner fick vi tag på detta utmärkta och billiga piller (30 pix för tre månader!). Ninnie, du får tillbaka dina läskiga dödspiller. Doxycycline säljs inte i Sverige pga att man inte skriver ut antibiotika som malariaprofylax där. Nu behöver vi bara stå ut med illamående (igen!) och att inte tåla solen i tre månader, Yay! Verkar inte finnas några malariapiller utan biverkningar (förutom malorone då som ruinerar en). Många verkar till och med föredra risken att få malaria framför biverkningarna och struntar helt enkelt i att äta några! Vi har till och med mött de med inställningen att lite malaria är väl ingen fara - man dör ju inte av det och det finns ju medicin. Bah!

Borneo blir ett stort äventyr med djungler, flodsafaris, en massa skadedjur (tack Elin för dina omtänksamma varningar för iglar och annat otyg!), kollektivboende i longhouses, orangutanger och kanske en och annan alligator.

Jordgubbsplantage i Cameron Highlands.

På en av alla teplantager i bergen drack vi te och åt scones.Vi besteg en grönsakssallad!Ett mustigt spindelnät.Kuala Lumpur från KL Tower.Victor på Le Village, där vi bor.Linda i sina egna tankar på tur genom stan... Victors shopping spree.Man får inte lyfta stadens apor med nyporna! Viktigt!

Hej Grisens år!

Hej igen, vi kände bara att vi var tvungna att skriva om våra dagar i Georgetown!
För det första, läser man i lonely planet om Malaysia står där att invånarna är väldigt "laid-back" och det enda sättet att ta det mer lugnt är i sovande tillstånd. Vår uppfattning hittills är raka motsatsen. Blandningen av religioner och folkslag är väldigt påtaglig och alla får plats och har sina egna delar av stan. Färgglada kryddoftande Little India med indisk hysterisk pop längs gatorna (alla butiker har inkastare; till och med skivbutikerna) avlöses plötsligt av Chinatowns tehus, rader av matvagnar och deras för dagarna stort firade nyår. På den här kontinenten firas alla möjliga nyår! I Thailand firas tre olika på olika sätt varje år, dock verkar det kinesiska firas störst och mest över hela Asien (såklart eftersom kineserna verkligen finns överallt). Vår andra dag i stan inföll den sjunde ( dagen av nyåret, vilket firas i dagarna femton! Det kinesiska nyåret firas olika beroende på vilken kejsare som regerar.
Det kinesiska nyåret heter på kinesiska Nian, namnet på det vidunder som en gång om året enligt legenden gav sig ut ur lyan och slukade folk till en äldre man kom på hur man skulle besegra besten. Denna seger över Nian firas på många knasiga sätt: Självklart genom drakdansen(nian) men även lejondansen som inte alls är en gestaltning av denna strid. Det var i själva verket så att en kinesisk kejsare en gång fick två lejon till skänks, dessa lejon tämjdes och tränades till att dansa roligt inför kejsaren. Folket utanför palatset som inte fick se detta men hörde ryktena blev avis och skapade sig en egen lejondans. Ett annat exempel (som lyckligtvis tillhör det förflutna, men bara med några år) är flickornas apelsinkastande bilfärd. Ogifta flickor fick under nyårsfirandet inte gå utanför hemmet utan eskort. De åkte därför omkring i bilar och kastade apelsiner ut genom rutorna som en symbol för att de letar partner. Pojkarna skockades kring bilvägarna för att få en glimt av flickorna och fattade de tycke för någon följdes detta upp genom att pojken kontaktade en sk "Matchmaker"(!!!). Fortfarande går dock unga flickor ner till havet och kastar apelsiner enligt ordspråket "a bad orange in the sea is a good husband to come".
Vi hamnade alltså mitt i detta kaos av drakar, mat, teater, musik, dans, jätterökelse (sådär 2 meter höga) och offergåvor till olika gudar. Vi blev väldigt mätta och svettiga - och mitt i ett storartat symfoniuppträdande sätter mosken 30 meter därifrån igång att mässa kvällsbönen i högtalare så det ekar i hela kvarteret. Efter ett tag var vi tvungna att pausa i Little India men det var inte mycket lugnare..! Där provade vi Ninnies "frukosttips" Roti Canai, en luftig pannkaka som doppas i söt currysås. Jättegod! Tack för den!

Vi har även varit på indisk nattbio (de hade inte sett någon västerlänning där någonsin sa en tandlös biljettförsäljare), som var på indiska men vi förstod nog det mesta ändå. Ett kärleksdrama i femton akter och tiotusen klädbyten, med galen musik och dans. Vi åt goda sockerpopcorn och började skruva på oss när filmen inte tagit slut efter två timmar. Klockan tre på natten tog vi oss slutligen hem, där satt vår hostelvärd och sov i en solstol i entren och väntade på oss. ups!

Nu befinner vi oss på 2000 meters höjd bland Cameron Highlands alla teplantager. Imorgon ska vi prova alla smaker!



Kinesiska barn inviger nyårsfirandets sjunde dag med grymt disciplinerade trummor

En ovanligt pyntad kinesisk tidningsentré.

Victor på ett av alla mysiga tehus i Chinatown.

En mustig indisk familj på terassen i little India.

Rökelse..

Hårda bud i en gränd som motsäger allt vi hittills sett.

Allt är gjort i blommor..
Samma som filmklippet, kinesiska skolbarn inviger nyårets sjunde dag med trummor.
Lejondansen på styltor.

Lampor med små budskap.

Bambu-shake. (Ja det låter som ett sågverk).
Kineser ber med hjälp av rökelseskakning.

Såhär ser asiater ut när de druckit rödvin.. eller?

Hus som smyckats till nyår.

Lejondans.

Linda och ett lejon :)

Koh Chang till Malaysia

Hej vaenner!

I Malaysia foer man inte staella om tangentborden till svenska och vi tvingas darfoer skriva sohear.

Nu har vi rest konstant i 36 timmar fran on Koh Chang i den oestligaste delen av Thailand via Bangkok vidare ner till Georgetown i Malaysia.

Pa Ko Chang bodde vi foersta veckan i en bungalow vid havet pa Hat Sai Kao (White sand beach). Daer traffade vi manga trevliga manniskor, bland annat var granne, en japansk aeldre man som vi pratade engelska med. Plotsligt borjade han prata svenska och det visade sig att han bor en kilometer ifran oss i Malmoe. Hehu. Havet var haerligt och solen var skoen men efter 5 dagar troettnade vi pa alla javla sexturister (som inte skaems for sig) och menyer pa svenska (kvaellens special: falukorv och isterband!).

Darfoer hyrde vi en vespa och tog oss till andra sidan on till lonely beach som skulle vara mindre turistigt och till det lovordade tree house lodge (tack Sanna! det sog toppen ut) daer vi tanke ta in, daer var dock fullt! Och som alltid med oss sker allting som av en slump: I fiskebyn pa styltor oever havet Ban Bang Bao roekade vi stanna till en sekund utanfoer dykcentret Scuba Diving Thailand och blev genast indragna av Mark.

Sagt och gjort bodde vi ploetsligt i ban bang bao i deras bungalows och redan naesta dag boerjade Victor i dykskolan vilken visade sig vara fantastiskt bra. Linda haengde med ut och doek. Vi moette stim av baracudor, muraenor, sjoegurkor, mustiga koraller, clownfiskar, anemoner, putsfiskar (som simmar in i oeronen och putsar rent om daer aer smutsigt) och annat havsfolk. (Lindas Caroline:Det var naestan som i Ariel, fast sant!)

Dyken foersta dagen gick jattebra men naer baten lagt till hemma vid piren igen foell Victor ploetsligt ner mellan boeten och piren och stod forvanad i gyttja till midjan och fullt av skrapsoer overallt.
Som om inte det var nog sa hade Victor pa kvaellen hunnit insjukna i feber upp emot 40 grader (formodligen av en dalig glass). De tva sista dyken blev alltsa framskjutna. Efter 3 dagar och en antibiotikakur som hette duga hade V lyckats svetta ner hela sin garderob plus saeng och lakan till oigenkannlighet. Under tiden laeste Linda hela Idioten och fjaerde dagen kunde vi dyka igen!
Nu har vi alltsa boda dykcert och planerar naesta dyk pa Borneo.

Nu aer vi alltsa i Georgetown, en stad pa on Penang, pa Malaysias nordvaestkust. Visumen var inga problem och vi tog vaegen via Hat Yai pa Thailands sydvaestkust mycket pa grund av bombningarna pa sydostkusten dagarna innan (Tack Gun for forstaklassig info, vi var pa vaeg nar vi laste mailet).

Malaysia aer ett land med vaeldigt manga nationaliteter och religioner. Islam verkar vara den stoersta religionen och manga baer sjal. Det aer en stor omstallning fran Thailands buddhism och vi vaentade oss reaktioner framst a Lindas vaegnar. Men hittills har vi bara moetts av jattevaenliga och hjelpsamma maenniskor med battre engelska dessutom. Vi bor i stadsdelen Little India och frossar i palak ponir och Aloo Gobi!

Naer vi trottnar pa denna o har vi planerat att aka till noegot som kallas Cameron Highlands, en bergsplatoe daer det odlas och dricks te bland molnen. Darefter ska vi vidare mot huvudstaden Kuala Lumpur.

Slutligen ett stort tack till Fredrika, Simon och Johanna som tog hand om kattan i voer pikaera situation. Hoppas hon foer stanna, Puss.

Rumskompis 1

Rumskompis 2