För det första, läser man i lonely planet om Malaysia står där att invånarna är väldigt "laid-back" och det enda sättet att ta det mer lugnt är i sovande tillstånd. Vår uppfattning hittills är raka motsatsen. Blandningen av religioner och folkslag är väldigt påtaglig och alla får plats och har sina egna delar av stan. Färgglada kryddoftande Little India med indisk hysterisk pop längs gatorna (alla butiker har inkastare; till och med skivbutikerna) avlöses plötsligt av Chinatowns tehus, rader av matvagnar och deras för dagarna stort firade nyår. På den här kontinenten firas alla möjliga nyår! I Thailand firas tre olika på olika sätt varje år, dock verkar det kinesiska firas störst och mest över hela Asien (såklart eftersom kineserna verkligen finns överallt). Vår andra dag i stan inföll den sjunde ( dagen av nyåret, vilket firas i dagarna femton! Det kinesiska nyåret firas olika beroende på vilken kejsare som regerar.
Det kinesiska nyåret heter på kinesiska Nian, namnet på det vidunder som en gång om året enligt legenden gav sig ut ur lyan och slukade folk till en äldre man kom på hur man skulle besegra besten. Denna seger över Nian firas på många knasiga sätt: Självklart genom drakdansen(nian) men även lejondansen som inte alls är en gestaltning av denna strid. Det var i själva verket så att en kinesisk kejsare en gång fick två lejon till skänks, dessa lejon tämjdes och tränades till att dansa roligt inför kejsaren. Folket utanför palatset som inte fick se detta men hörde ryktena blev avis och skapade sig en egen lejondans. Ett annat exempel (som lyckligtvis tillhör det förflutna, men bara med några år) är flickornas apelsinkastande bilfärd. Ogifta flickor fick under nyårsfirandet inte gå utanför hemmet utan eskort. De åkte därför omkring i bilar och kastade apelsiner ut genom rutorna som en symbol för att de letar partner. Pojkarna skockades kring bilvägarna för att få en glimt av flickorna och fattade de tycke för någon följdes detta upp genom att pojken kontaktade en sk "Matchmaker"(!!!). Fortfarande går dock unga flickor ner till havet och kastar apelsiner enligt ordspråket "a bad orange in the sea is a good husband to come".
Vi hamnade alltså mitt i detta kaos av drakar, mat, teater, musik, dans, jätterökelse (sådär 2 meter höga) och offergåvor till olika gudar. Vi blev väldigt mätta och svettiga - och mitt i ett storartat symfoniuppträdande sätter mosken 30 meter därifrån igång att mässa kvällsbönen i högtalare så det ekar i hela kvarteret. Efter ett tag var vi tvungna att pausa i Little India men det var inte mycket lugnare..! Där provade vi Ninnies "frukosttips" Roti Canai, en luftig pannkaka som doppas i söt currysås. Jättegod! Tack för den!
Vi har även varit på indisk nattbio (de hade inte sett någon västerlänning där någonsin sa en tandlös biljettförsäljare), som var på indiska men vi förstod nog det mesta ändå. Ett kärleksdrama i femton akter och tiotusen klädbyten, med galen musik och dans. Vi åt goda sockerpopcorn och började skruva på oss när filmen inte tagit slut efter två timmar. Klockan tre på natten tog vi oss slutligen hem, där satt vår hostelvärd och sov i en solstol i entren och väntade på oss. ups!
Nu befinner vi oss på 2000 meters höjd bland Cameron Highlands alla teplantager. Imorgon ska vi prova alla smaker!
Lejondans.
Linda och ett lejon :)