Hej Grisens år!

Hej igen, vi kände bara att vi var tvungna att skriva om våra dagar i Georgetown!
För det första, läser man i lonely planet om Malaysia står där att invånarna är väldigt "laid-back" och det enda sättet att ta det mer lugnt är i sovande tillstånd. Vår uppfattning hittills är raka motsatsen. Blandningen av religioner och folkslag är väldigt påtaglig och alla får plats och har sina egna delar av stan. Färgglada kryddoftande Little India med indisk hysterisk pop längs gatorna (alla butiker har inkastare; till och med skivbutikerna) avlöses plötsligt av Chinatowns tehus, rader av matvagnar och deras för dagarna stort firade nyår. På den här kontinenten firas alla möjliga nyår! I Thailand firas tre olika på olika sätt varje år, dock verkar det kinesiska firas störst och mest över hela Asien (såklart eftersom kineserna verkligen finns överallt). Vår andra dag i stan inföll den sjunde ( dagen av nyåret, vilket firas i dagarna femton! Det kinesiska nyåret firas olika beroende på vilken kejsare som regerar.
Det kinesiska nyåret heter på kinesiska Nian, namnet på det vidunder som en gång om året enligt legenden gav sig ut ur lyan och slukade folk till en äldre man kom på hur man skulle besegra besten. Denna seger över Nian firas på många knasiga sätt: Självklart genom drakdansen(nian) men även lejondansen som inte alls är en gestaltning av denna strid. Det var i själva verket så att en kinesisk kejsare en gång fick två lejon till skänks, dessa lejon tämjdes och tränades till att dansa roligt inför kejsaren. Folket utanför palatset som inte fick se detta men hörde ryktena blev avis och skapade sig en egen lejondans. Ett annat exempel (som lyckligtvis tillhör det förflutna, men bara med några år) är flickornas apelsinkastande bilfärd. Ogifta flickor fick under nyårsfirandet inte gå utanför hemmet utan eskort. De åkte därför omkring i bilar och kastade apelsiner ut genom rutorna som en symbol för att de letar partner. Pojkarna skockades kring bilvägarna för att få en glimt av flickorna och fattade de tycke för någon följdes detta upp genom att pojken kontaktade en sk "Matchmaker"(!!!). Fortfarande går dock unga flickor ner till havet och kastar apelsiner enligt ordspråket "a bad orange in the sea is a good husband to come".
Vi hamnade alltså mitt i detta kaos av drakar, mat, teater, musik, dans, jätterökelse (sådär 2 meter höga) och offergåvor till olika gudar. Vi blev väldigt mätta och svettiga - och mitt i ett storartat symfoniuppträdande sätter mosken 30 meter därifrån igång att mässa kvällsbönen i högtalare så det ekar i hela kvarteret. Efter ett tag var vi tvungna att pausa i Little India men det var inte mycket lugnare..! Där provade vi Ninnies "frukosttips" Roti Canai, en luftig pannkaka som doppas i söt currysås. Jättegod! Tack för den!

Vi har även varit på indisk nattbio (de hade inte sett någon västerlänning där någonsin sa en tandlös biljettförsäljare), som var på indiska men vi förstod nog det mesta ändå. Ett kärleksdrama i femton akter och tiotusen klädbyten, med galen musik och dans. Vi åt goda sockerpopcorn och började skruva på oss när filmen inte tagit slut efter två timmar. Klockan tre på natten tog vi oss slutligen hem, där satt vår hostelvärd och sov i en solstol i entren och väntade på oss. ups!

Nu befinner vi oss på 2000 meters höjd bland Cameron Highlands alla teplantager. Imorgon ska vi prova alla smaker!



Kinesiska barn inviger nyårsfirandets sjunde dag med grymt disciplinerade trummor

En ovanligt pyntad kinesisk tidningsentré.

Victor på ett av alla mysiga tehus i Chinatown.

En mustig indisk familj på terassen i little India.

Rökelse..

Hårda bud i en gränd som motsäger allt vi hittills sett.

Allt är gjort i blommor..
Samma som filmklippet, kinesiska skolbarn inviger nyårets sjunde dag med trummor.
Lejondansen på styltor.

Lampor med små budskap.

Bambu-shake. (Ja det låter som ett sågverk).
Kineser ber med hjälp av rökelseskakning.

Såhär ser asiater ut när de druckit rödvin.. eller?

Hus som smyckats till nyår.

Lejondans.

Linda och ett lejon :)

Koh Chang till Malaysia

Hej vaenner!

I Malaysia foer man inte staella om tangentborden till svenska och vi tvingas darfoer skriva sohear.

Nu har vi rest konstant i 36 timmar fran on Koh Chang i den oestligaste delen av Thailand via Bangkok vidare ner till Georgetown i Malaysia.

Pa Ko Chang bodde vi foersta veckan i en bungalow vid havet pa Hat Sai Kao (White sand beach). Daer traffade vi manga trevliga manniskor, bland annat var granne, en japansk aeldre man som vi pratade engelska med. Plotsligt borjade han prata svenska och det visade sig att han bor en kilometer ifran oss i Malmoe. Hehu. Havet var haerligt och solen var skoen men efter 5 dagar troettnade vi pa alla javla sexturister (som inte skaems for sig) och menyer pa svenska (kvaellens special: falukorv och isterband!).

Darfoer hyrde vi en vespa och tog oss till andra sidan on till lonely beach som skulle vara mindre turistigt och till det lovordade tree house lodge (tack Sanna! det sog toppen ut) daer vi tanke ta in, daer var dock fullt! Och som alltid med oss sker allting som av en slump: I fiskebyn pa styltor oever havet Ban Bang Bao roekade vi stanna till en sekund utanfoer dykcentret Scuba Diving Thailand och blev genast indragna av Mark.

Sagt och gjort bodde vi ploetsligt i ban bang bao i deras bungalows och redan naesta dag boerjade Victor i dykskolan vilken visade sig vara fantastiskt bra. Linda haengde med ut och doek. Vi moette stim av baracudor, muraenor, sjoegurkor, mustiga koraller, clownfiskar, anemoner, putsfiskar (som simmar in i oeronen och putsar rent om daer aer smutsigt) och annat havsfolk. (Lindas Caroline:Det var naestan som i Ariel, fast sant!)

Dyken foersta dagen gick jattebra men naer baten lagt till hemma vid piren igen foell Victor ploetsligt ner mellan boeten och piren och stod forvanad i gyttja till midjan och fullt av skrapsoer overallt.
Som om inte det var nog sa hade Victor pa kvaellen hunnit insjukna i feber upp emot 40 grader (formodligen av en dalig glass). De tva sista dyken blev alltsa framskjutna. Efter 3 dagar och en antibiotikakur som hette duga hade V lyckats svetta ner hela sin garderob plus saeng och lakan till oigenkannlighet. Under tiden laeste Linda hela Idioten och fjaerde dagen kunde vi dyka igen!
Nu har vi alltsa boda dykcert och planerar naesta dyk pa Borneo.

Nu aer vi alltsa i Georgetown, en stad pa on Penang, pa Malaysias nordvaestkust. Visumen var inga problem och vi tog vaegen via Hat Yai pa Thailands sydvaestkust mycket pa grund av bombningarna pa sydostkusten dagarna innan (Tack Gun for forstaklassig info, vi var pa vaeg nar vi laste mailet).

Malaysia aer ett land med vaeldigt manga nationaliteter och religioner. Islam verkar vara den stoersta religionen och manga baer sjal. Det aer en stor omstallning fran Thailands buddhism och vi vaentade oss reaktioner framst a Lindas vaegnar. Men hittills har vi bara moetts av jattevaenliga och hjelpsamma maenniskor med battre engelska dessutom. Vi bor i stadsdelen Little India och frossar i palak ponir och Aloo Gobi!

Naer vi trottnar pa denna o har vi planerat att aka till noegot som kallas Cameron Highlands, en bergsplatoe daer det odlas och dricks te bland molnen. Darefter ska vi vidare mot huvudstaden Kuala Lumpur.

Slutligen ett stort tack till Fredrika, Simon och Johanna som tog hand om kattan i voer pikaera situation. Hoppas hon foer stanna, Puss.

Rumskompis 1

Rumskompis 2

Apveckan

Ett kort inlägg! Klockan är mycket och vi har bussat hela dagen. Nu har vi fått ett annat perspektiv på resande: 18 mil i buss tog drygt sju timmar... Vi mellanlandar i Trat för att imorgon bitti åka över till Ko Chang och för en gångs skull ta det lite lugnt i nån vecka eller två. Victor ska ta sitt dykcertifikat och Linda funderar på att ta advanced (så att hon kan simma tio meter under och förnedra, hehu).
Sedan sist har vi tillbringat mycket tid med apor. Dels i "apstaden" Lopburi (där vi faktiskt fick behålla vår frukost för aporna! Det du Ninnie) där de långsvansade makakerna frodas fritt på gator och torg. De härjar i elledningarna och gör allt för att sabba telefonkommunikationen. Victor fightades med en liten krabat som ville sno vattenflaskan och slutade som segrare med några rivmärken på ryggen. YES!

Människan .vs. Apan 1-0

Vi for vidare till en av världens finaste nationalparker (enl. Lonely Planet): Khao Yai vilket var det bästa någonsin idag! Vi stod öga mot öga med en enorm vild elefant mitt i djungeln några meter framför oss ett tiotal sekunder innan vår personliga guide bad oss springa så fort vi kunde åt motsatta hållet. En HELT annan känsla än att rida på tama diton, knappt jämförbart. Vi såg även ännu fler makaker och gibbonapor svingandes mellan träden tjugo meter ovanför oss. Den gigantiska och vackra fågeln "hornbill" var också mustig.
Vi letade tigrar men hittade ingen.
Med oss på turen fanns bland annat en MS-sjuk engelsman i sextioårsåldern, han skuttade runt med sin käpp i djungeln på elefantjakt precis som vi. Beundransvärt...och livsfarligt.

Tack igen för alla kommentarer, vi uppskattar dem verkligen jättemycket men kan tyvärr inte svara var och en här. Vi gör upp när vi kommer hem!

ps. Victors familj: Grattis Mamma på födelsedagen !!! Det är lite svårt med datum och dagar här, precis som tanterna på vårdhemmet har jag ingen aning. :) Hoppas du fick en jättebra födelsedag! Sandalerna är fullkomligt genomblickbara och ingen orm eller farlig häst kan slinka in utan att jag ser det! Härligt att bettan är på hugget igen pappa och att ni har det bra! Hälsa Hampus också! Puss Ninnie

ps. Lindas familj: vart är ni era latmaskar (undantaget mamma)? Hur mår ni? Är ni varma, kalla eller mittemellan? Kom igen, kom igen! Puss.