Hej. Vi har varit med om ett mustigt aventyr igen! Vi landade i Kuching pa soedra borneo och checkade in pa det billigaste staellet i stan som visade sig tillhoera en kristen kyrkoforening vilket innebar jaettehoerda separerade saengar. Till och med badrummen var separerade och denna stora skylt med regler haengde i hallen:

Vi kaende oss valdigt skyldiga naer vi spelade yatzy och flyttade ihop saengarna. Naesta dag flyttade vi till ett mycket trevligare staelle eftersom vi blivit tipsade om deras turer till longhouse. Ett longhouse aer ursprungsbefolkningens (Ibans) saett att bo, ett enda stort kollektivhus pa stockar over marken, bestoende av cirka 100 personer. Det finns ett flertal longhouses kvar, manga har blivit valdigt turistexploaterade och folket har daermed aendrat sin livsstil efter turisternas oenskemal. Men vi hade tur, familjen som aegde vart nya guesthouse var sjalva ibans och arrangerade mindre utflykter till sin slaekts longhouse (utan el och andra bekvamligheter). Vi akte 8 personer fyra timmar i bil fran Kuching, via ett rehabiliteringscenter for orangutanger. En orangutangmamma med sitt barn kom ner fran traedtopparna och kikade nyfiket ner pa oss fran tre meters hall. Efter ett tag trottnade hon nog foer hon boerjade kasta grenar istallet.

Vael i longhouset blev vi vael mottagna med ett nyfangat vildsvin:

Alla var glada da de ansag att var ankomst hade foert tur och jaktlycka med sig. Vi blev serverade en slags vildsvinssoppa, mycket mustigt! Naer vi morgonen efter foljde med jaegare och hundar ut i djungeln pa vildsvinsjakt och annu ett vildsvin blev foengat var hela byn overtygad om att vi var turbringare.

Jaktlaget med valdigt entusiastiska hundar.

Linda uppskattade vikten till ca 11 kg.

..och var nyfunna vaen australiensaren Erik bar tillbaka det till byn i en korg.

Till kvaellen serverades det vildsvinssoppa, grillat vildsvin, mer vildsvin och till det lite vildsvin. Haer vore det svoert att vara vegeterian da de aeven i salladen stoppar sma torkade fiskar (laes kattgodis).

Vi hjaelpte till med matlagningen:

Linda och Ashley (Eriks flickvan) stoppar bamburoer fulla med ris som sedan tillagas over elden. Sedan kapar men bara bambun i 10 cm korvar som man skalar och aeter med haenderna direkt ur. We like! Riset blir valdigt klibbigt och gott, sa kallat sticky rice.

Till det drack vi deras hemmagjorda risvin (lagrat i 22 ar!!).

Efter maten gick vi in i djungeln igen till en flod for ett bad. Efter morgonens svettiga jakt var det okristligt skoent!

Byn maste ha kaent att vi alla kom mycket bra overens for pa kvallen plockades instrument fram for forsta gangen tillsammans med turister. Annars anvands dessa instrument endast en gang om aret i juni da de har sin skordefest. Risvinet plockades fram igen, fast en hel kartong denna gangen. Det blev en stor fest och sma barn i pyjamas kom for att se showen. Aven husets "hoevding" med familj dok upp men satt tysta i morkret och observerade oss.
Vi besokare var inte sena att medverka i showen och prova pa instrumenten. Dans efter Victors pipa (lagg marke till gummimattorna pa tork i bakgrunden):Linda och Ashley forsokte sig aeven pa en ibandans men det visade sig att Ibanfolket trodde att detta var voer traditionella dans(hehu):

Det visade sig att de haer manniskorna inte talde lika mycket alkohol som oss. Naer vi gick och lade oss var vi knappt onyktra men sahar gick det for en av dem:

Vi hade en jattetrevlig kvall och otvetydigt hade de ocksa det.

Vi larde oss mycket om folket och deras kultur. Detta arbetsschema sitter uppsatt i longhouset och arbetsuppgifterna delas mellan dem:

Ibanfolkets huvudnaering ar deras stora gummi och pepparplantager. Longhouset var fullt med gigantiska pepparpasar i vantan pa att pepparpriset skulle ga upp. Deras gummimattor soldes direkt till kilopriset 5 RM (10 kr). En engelskkunnig iban forklarade stolt att de kunde fa ihop 25 kg pa en dag om de arbetade hart (250 kronor till hela huset...). Gummi-insamlingen sker klockan 3 pa natten av den enkla anledningen att de gillar att borja dagen tidigt. Da gar de upp i djungeln och samlar in coca-cola burkarna som de faest vid gummitraden och fyllts med gummi under natten.

Sahaer ser en gummikaka ut.

Nu befinner vi oss i staden Miri 60 mil norrut fran Kuching. Imorgon ska vi aka till ett av varldens storsta grottsystem Niah grottorna, dar man hittat lamningar efter manniskan som daterats till 40,000 ar. Ni kanske hort talas om Niah Mannen (som nyligen bevisats vara en kvinna). Vi aterkommer om det. Har foljer lite fler bilder fran longhousevistelsen. Vi alskar Borneo! Kram fran oss!

Vi framför longhouset.

T.h byns larare. T.v hennes mor.

En liten kille framför ett eget stycke.

And there was much rejoicing!


Maskinen för tillverkning av gummimattor.

Bamburis.

Longhouse.

Förfädernas skallar hänger i longhousets gemensamma rum och skyddar från ondo.

Djungelvandring.


Ett giftigt baer.

Vi sov sohear.


Ett vildsvin tog hundens öra! Han fick sin hämnd dock några timmar senare när han fick smaka på't.




Kuching.


Dagens skylt.


Orangutangmamman (notera ungen).

En drive-in-moské på baksidan av en bensinmack. Måste man så måste man!


Några av alla fjärilar på Borneo.


Fiskmarknad i Kuching
Lindas favoritaffär.

Salsa framfort av Ashley och Erik till byns fortjusning.
Linda har precis fått en blodigel på foten!